Efter att min älskade Saschi dog satte jag mig ner och skrev en lista på vilka hundraser
jag kunde tänka mig att äga. Det blev 10-12 raser som hamnade på listan, och efter
att ha gått igenom dem ordentligt hade jag fem raser kvar, så jag mejlade mellan
40 och 50 kennlar för att få reda på mer om raserna. Jag tror att endast 15 svarade,
de flesta med att jag skulle ringa dem, men i slutändan gjorde det inget för hur
jag bestämde mig.
Under några månader efter att Saschi dog kom hon och hälsade på från andra sidan.
Jag har vant mig vid att mina döda djur gör det ibland, så för mig var det inget
ovanligt att se henne på en plats hon tyckte om att ligga på. Men en dag var det
något annorlunda med det. Jag såg tydligt en hund på den platsen, men det var inte
Saschi. Jag tänkte direkt att det är en Norsk Buhund, och det är orsaken till att
jag bestämde mig för en Buhund.
Jag tog kontakt med några kennlar med tanken att skaffa en valp våren 2012, men de
flesta sa att jag fick återkomma när det var dags. De hade inget kösystem eftersom
de ville att alla skulle ha lika stor chans att kunna köpa en valp. Det här var i
februari 2011, så jag tänkte att det är bäst att vänta tills det blir dags att köpa
valpen. Sen hände det saker i mitt liv som gjorde att jag bestämde mig för att vänta
ytterligare ett år innan jag köpte hund igen.
Så, 16 december 2012 blev en kull född på Gnipagrottans kennel. Jag ringde förstås
genast och fick veta att det bara fanns en hane kvar, men om han överlevde skulle
de reservera honom åt mig. Två veckor senare ringde jag upp dem igen. Jag visste
redan från deras hemsida att alla fem valparna mådde bra, så det var bara för att
bekräfta att en av dem skulle bli min. Samtidigt bestämde vi också en dag när jag
skulle komma och hälsa på.
Det var väldigt lätt att välja en av valparna. Han kom direkt fram till mig och började
nosa. Det var också han som var lugnast av pojkarna när jag höll honom i famnen.
Han somnade nästan - efter att han hade slickat mig ordentligt på halsen. De andra
två ville bara slicka och bita - i hakan, öronen, strumporna, byxorna… Det var oerhört
svårt att lämna honom kvar i kenneln, men han var lite för liten än. När jag tittade
honom i ögonen insåg jag också att det namn jag hade bestämt mig för inte passade
på just honom. Jag får ha det namnet i åtanke till en annan hund. Så efter att ha
tänkt ett bra tag kom jag fram till att Linus passade honom utmärkt, så det blev
en liten Linus.
Linus 5 veckor gammal
